Mooki

Just nu är livet förbannat jävla jobbigt. Julen närmar sig och jag ser inget mysigt eller kul med det överhuvud taget. Igår fick jag reda på att en nära anhörig ligger nerkyld (och har gjort de senaste 4 dygnen) efter en massiv hjärtinfarkt. Han är 40 år. Allt ont drabbar de goda runt omkring mig. Är det ett kamp mellan de goda och onda som jag inte vet om? Just nu vinner de onda. De får t o m över de goda på sin sida genom att göra onda saker för att de tror de gör gott. Att döda är ingen lösning. Tänker på Muhbaraks död. Han må ha gjort mycket ont men man ska inte göra samma sak tillbaka. Tand för tand är INTE min tanke om att göra gott i världen.

Hela detta året har varit kantat med tonårstrots och familjebråk följt av besök hos BUP (BarnochUngdomsPsykiatrin), sjukdomar (marginfluensor, halsfluss, förkylningar mm), hjärnblödningar, alkoholism, ålderdom. Ja jag kan räkna upp ler saker. Två dödslar (som min man säger). En för tidigt och en okej. Två nu på gränsen till Sankte Pers port. En FÖRJÄVLA tidigt!!! Och en som faktiskt får skylla sig själv. Något vi lär mina styvbarn är att man får ta konsekvenserna av vad man gör och de val man gör och så är fallet för den sistnämnda. Tar väldigt hårt på min man och jag lider med honom. Att behöva förlora sina båda föräldrar på bara ett par månader är inget man drömmer om precis.

Har startat denna blogg för jag MÅSTE få skriva av mig. Vi pratar mycket hemma och har en öppen dialog men ibland har man tankar och funderingar man måste dela med sig till fler.

Jag återkommer när nästa fundering dyker upp.

XOXO